Japp så kan de gå, tills stupet kmr och du faller handlöst ner… BOOM. slutar för kan inte
Innan mådde jag så bra av att skriva och såg alltid fram emot det. Nu gör tanken på att skriva mig så lessen och känns bara sorglig. Vet inte vart när hur jag kmr gå ner men det kommer… sluta
Samtidigt jävligt svårt att sluta skriva för jag känner mig ännu mer ensam när jag inte gör det, eller nåt annat. Känns som jag kopplas bort helt från allt o de skrämmer mig som fan. Men mm gonatt då antar jag…
Lämna en kommentar